2013-02-15 Copenhagen Open
2013-02-17 kl. 13.00: Det har varit paus här, men nu är de igång igen. Efter den här ronden är det dags för Andrej & Julia och Jacob & Linn att dansa i U19 Latin rond 2. Såvitt jag förstod så gick alla de svenska paren vidare (utöver våra så var det Hjalmar & Sara, Hugo & Anna, Filip & Astrid och Sam & Fanny).
Annars har jag varit ute i området på en liten promenad. En liten anings smula vår är det väl ändå i luften, med ett par plusgrader och smältvatten som rinner ner i brunnarna.
2013-02-17 kl. 11.40: Full fart på golvet igen. Det är U19 Latin, det är Jive, det är Jacob & Linn på golvet, det är Hugo & Anna på golvet, det är många par på golvet, det är snabba heatbyten och det är ganska mycket folk på läktarna. Och nu är det Andrej & Julias tur. Nenads kamera blixtrar och blixtrar.
Sen är det Felix & Rebecka, om de har gått vidare vill säga. Sånt får man inte veta i onödan, utan man tittar snällt på projektorduken och hoppas på det bästa. Jag tycker det är ett väldigt konstigt system, men det är visst så man gör här.
2013-02-17 kl. 11.05: Nu är det en oplanerad show här! De har tagit in alla paren på golvet, bett dem ställa upp sig med ryggarna mot varandra - och byta partners! Först var det chacha och nu en jive. Även om det är lite tragiskt att man har sådana tekniska problem här så försöker man i alla fall göra bästa möjliga av situationen. Och den som är tekniskt ansvarig här inne lär nog inte vara det igen nästa år. I övrigt kan rapporteras att Dalia och Carolin också har hittat hit.
2013-02-17 kl. 10.55: Alla par (som vill) är ute på golvet och värmer upp under en oplanerad paus. Det är tekniskt haveri igen och förseningen på en halvtimme blir säkert större nu. Bakom mig står två goa Göteborgare och tjö’tar lite om dansdomare och huruvida man kan muta dem eller inte. Med glimten i ögat, förstås :-). Jag sitter annars rätt högt upp på läktaren nu och är omringad av danskar, norrmän och ryssar. Undrar om det är någon som ska flyga hem ikväll och börjar bli lite orolig? Jag är inte det minsta avundsjuk på arrangörerna nu.
2013-02-17 kl. 09.30: Felix & Rebecka har precis dansat första heatet i Standard för tredje gången. Man kan väl lugnt säga att historien från i fredags upprepar sig. De har problem med sina program här och har rejält svårt att komma igång med tävlingen. F & R verkar dock allmänt nöjda med att få dansa så mycket, och med tanke på antalet par och konkurrensen här så får de nog vara glada för detta! Och nu kommer Hegdalarna & Jacob!
2013-02-17 kl. 08.15: Prick en timme! Så lång tid tog det att rulla från Lindögatan i Rydebäck till Valby-Hallen i Köpenhamn denna 1-gradiga morgon. När vi kom fram föll det lite hagel på bilen, och när vi kom in visade det sig att vi kunde ha väntat en kvart. De var nämligen inte på plats för att ta emot biljettpengarna förrän kl. 8.
Det verkar också som att programbladet inte överlevde sedan i förrgår, så nu blir det till att vandra runt i blindo här eller köpa ett nytt. Ack ja… I övrigt kan rapporteras att det är tänt i hallen, det är tre morgonpigga par på golvet nu och Felix & Rebecka byter om.
15 februari kl. 19.55: Youth Under 21 är på golvet. Det är paso doble, fjärde heatet, 16 par i varje heat. Vi har Jacob & Linn i första heatet och Andrej & Julia i tredje heatet. Nu blir det minsann jive, och Jacob & Linn drar igång för fullt. ”Mister DJ” i högtalarna, skönt gung! Det är rätt mycket folk på läktaren men inget publiktryck direkt. OCH - hur syns man på ett sånt här dansgolv då? Ingen aning! Det kan i alla fall inte vara lätt för domarna att hinna göra en rättvis bedömning så snabbt. MEN det är ju å andra sidan deras jobb. Nu är det Andrej & Julias tur att dansa jive!
En liten reflektion kring hur man syns bättre på golvet? Jag tycker att våra svenska par har rätt ”små” koreografier. De dansar nära varandra och håller mycket i varandra. Här är det inte lika mycket så, utan man dansar lite mer självständigt, lite mer ifrån varandra (men koordinerat förstås) och tar lite mer plats. I Italien var det ännu tydligare så. Kanske är det helt enkelt så att om det bara är 4-8 par på golven så behöver man inte sticka ut så tydligt, utan det ”räcker” med en Ok koreografi och bra teknik? Kanske är det precis vad vi behöver lära oss på de här tävlingarna – att ta mer plats!?
15 februari kl. 18.40: Jacob & Linn och Andrej & Julia förbereder sig så smått för sin Youth-tävling ikväll. Vi stannar i alla fall och ser första ronden. Vi har fått se på ett antal riktigt bra ronder här ikväll, bland annat några ryska barnpar som har en fantastisk teknik. De känns grundtränade på ett helt annat sätt än våra svenska par. MEN vi får slå dem på charm och genom att träna smartare! Det flyter annars på rätt så fint igen och de är nästan ikapp tidtabellen.
Jag har också hunnit ha ett trevligt samtal med Hegdalarna som snart är lika regelbundna danstävlingsbesökare som jag själv :-). Och där gick plats 1-3 i barnklassen till tre ryska par, helt oväntat. Den gröna tjejen i vinnarparet var riktigt grym! Kom ihåg var ni läste det först - den ryska tjejen i grönt var grym :-).
15 februari kl. 18.00: Vi har fortfarande inte lyckats hitta resultatlistorna här. Det blev lite halvpanik när det plötsligt dök upp ”Junior Round 2” på väggen och jag varken visste var Felix eller Rebecka var och inte hade någon aning om de hade gått vidare eller inte. Nu ”löste det sig” eftersom de inte gjorde det, men det kunde ju lika gärna ha slutat med ett lite pinsamt ”Can we have couple 93 on the floor, please?”. En annan liten pinsamhet var att vi trodde att det bara var två heat i rond 1, så Felix & Rebecka steppade glatt in i heat 3 också tills jag ropade på dem att lämna golvet. Amatörer från Sverige, alltså… :-).
15 februari kl. 17.40: Som jag misstänkte så gick F & R inte vidare. Det var 24 av 42 par som gick vidare till andra omgången, och det var alldeles för många duktiga par med här. Felix behöver växa 20-30 cm ungefär så kanske de kan ha en chans. Nu står Gustav Frisack och snackar med Impetus-tjejerna (Julia, Linn och Rebecka), träningslägret lämnar visst spår :-). Vi stannar väl här en stund till och tittar på dans, måste ju få valuta för de 550 DKK vi har betalt i inträde. Bitter? Inte då :-).
15 februari kl. 17.15: Då var det färdigdansat för Felix & Rebecka för den här gången, tror jag. De var 42 par i juniorklassen (3 heat med 14 par i varje), och även om det var rätt ojämnt med några ”blåbär” så tror jag att de får svårt att gå vidare. De har i alla fall fått känna på ordentlig trängsel på golvet, särskilt i sin quickstep. Nenad, Andrej & Julia har kommit hit nu, liksom Maria Hammenborn. Och Hugo & Anna från Magic.
Tävlingen är i alla fall igång igen nu och de är nog bara en dryg kvart försenade tror jag. Hm. Undrar var man hittar resultaten?
15 februari kl. 16.15: Ha ha, nu berättar speaker-damen att det är Atea som svarar för IT-lösningen här. De är nog jätteglada för att få den reklamen precis nu när hela domarkåren står och hänger runt en dator och undrar vad som händer. Folk verkar rätt godmodiga. Än så länge.
15 februari kl. 16.05: Felix & Rebecka står vid sidan av golvet och tittar på en uttagningsrunda för vuxna, tiodans. De verkar ha en hel del tekniska problem med heaten och med domarnas handdatorer. De står och räknar paren manuellt nu men verkar inte vara helt övertygade själva om att de är rätt på det. Speaker-damen (som för övrigt är betydligt mer hörbar och begriplig än förra årets upplaga) gör sitt bästa för att fylla ut tystnaden med – bladder. Nu måste de visst börja om tiodansronden helt och hållet igen! Golvet är tömt, alla tittar på varandra. Jag är inte ett dugg avundsjuk på sekretariatet nu…
En detalj också; den gamla stadssiluetten som de brukade ha bakom sekretariatet har ersatts med en duk med en stadssiluett. Det ser lite modernare ut än tidigare år.
15 februari kl. 15.10: Vi är på plats i Valby Hallen i södra Köpenhamn. Magnus ”bladade ner” med barnen från sina respektive skolor till mitt kontor i Malmö, och efter ett besök på Spot så fortsatte vi i min bil över bron.
Det första som mötte oss annars var Hjalmars föräldrar som frågade hur vi hade haft det i Bassano Del Grappa. Dansvärlden är bra liten :-). Sedan träffade vi på Hjalmar & Sara samt Pelle och Gustav Frisack inne vid registreringen. Kändistätt, alltså!
Rebecka har i alla fall försvunnit iväg någonstans nu för att byta om. Felix är ombytt och är inne och känner på golvet. Om ca tio minuter börjar tävlingen, och om en halvtimme är det dags för Standard för Felix & Rebecka. Jag har inte hunnit kolla i programmet än när de andra Impetus-paren ska ut på golvet. Får väl återkomma i ämnet.
2013-02-08 VM i Latin, Bassano, Italien
Sammanfattning: En oerhört lärorik helg för oss! Både VM i sig såklart, där vi faktiskt har fått se världens bästa danspar i den här åldersgruppen live (det finns gott om filmer på dem nu :-)) men även att delta i en tävling med 60-70 par i samma klass där de flesta dessutom är riktigt, riktigt bra! Vi tar med oss en lång lista med "att-göra", dansmässigt! Tävlingsmässigt var det inte helt olikt vår NEC-tävling i Helsingborg. Vi fick ju mycket kritik för musiken på vår tävling (att den inte hade standard/latin-karaktär), men faktum är att här spelades inte mindre än tre varianter av Gangnam Style (samba, chacha och rumba!) och en lång rad med om-mixade moderna låtar. Dock blandat med en del fantastiskt fin italiensk musik och en del "vanlig" standard- och latinmusik. Totalt sett tyckte jag att det var en väldigt bra mix! Resan i sig har ju också varit en upplevelse. Det är rätt mycket "fix-och-trix" med tider, transfer, flyg, hyrbil (inte den på bilden), hotell, mera hotell och lite utflykter. Men - det är lätt värt det :-).
Kl. 8.10: Nu är det lugnt i kabinen, hela mitt resesällskap sover gott. Ulrika och Rebecka somnade nog på väg ned i sina säten, medan Felix (som hade bestämt sig för att inte sova på hemvägen) höll sig vaken en bit in på startbanan. Det är ett gäng trötta hjältar som är på väg hem. Och det är en fantastiskt fin morgon över Europa, åtminstone om man flyger högt över molnen med soluppgången på höger sida!
Kl. 6.30: Vi sitter vid gaten på Malpensa-flygplatsen. Ulrika och Rebecka käkar äpplen, Felix står med en flaska vatten och jag sitter och är…seg, typ. Det var lite snöflingor i luften här på morgonen när vi körde de sista kilometrarna från hotellet. Om allt går som planerat så landar vi i Köpenhamn halv tio, och är väl hemma i Rydebäck igen vid lunchtid. Ska bli rätt skönt att komma hem!
Söndagen den 10 februari
Kl. 22:30: Ligger nu i en skön säng på Novotel Milano Malpensa, och tänker tillbaka på en ny dag full av intryck! Hotellet här är förresten jättefint, klart prisvärt och ligger bara några kilometer från flygplatsen, om någon skulle ha vägarna förbi.
Efter tävlingen i Bassano Del Grappa så rullade vi i alla fall västerut igen, åtminstone efter en liten felkörning på ett par mil, och hamnade till slut i Romeo & Julias hemstad Verona. En alldeles fantastiskt fin stad, väl värd ett besök! Vi spenderade några timmar där och hann på den korta tiden passera förbi den antika arenan (där de har operaföreställningar på somrarna) och ett par riktigt vackra gator och torg. Och så fick vi klämt i oss var sin finfin pizza också!
Sedan ett par timmar i bil tillbaka till Milano och hotellet där vi nu är. Och nu har vi väl bara två problem kvar; 1) att vi inte har lyckats tanka upp hyrbilen p.g.a. att-de-inte-tar-kreditkort-eller-inte-har-öppet-på-kvällarna-på-bensinmackarna = irriterande ulandsproblem, och 2) att vi ska upp klockan fem imorgon bitti för att hinna med flyget. Upp som en sol, ned som en pannkaka, nu packar vi snart ihop för den här gången. Men det blir säkert fler utflykter
Novotel, Milano-Malpensa. Ovanför Rebecka hängde en TV som visade Inter-Chievo (som vi tyvärr inte hann åka till, men det var nog mest jag som sörjde för det :-)).
God pizza vid en piazza i Verona.
Felix hälsar på en mumie utanför amfiteatern i Verona.
Ett av alla torg i Verona.
Kl. 14:30: Då var det färdigdansat för vårt svenska par för den här gången! De kom på plats 57 av 63 i WDSF-tävlingen, och det räckte inte för att gå vidare till nästa omgång. Nu slickar de såren som bäst, och börjar nog allt mer få klart för sig vad som krävs för att hävda sig i den här konkurrensen. Vi som satt på läktaren (jag och Ulrika) tyckte att de gjorde en klart bättre insats idag, tog ut svängarna lite mer och tog lite mer plats på golvet. En reflektion här är också den känsla som de sydeuropeiska paren visar upp i t.ex. rumba och paso doble. De förmedlar verkligen en historia med sin dans, med stor inlevelse. Jag kan inte minnas att jag har sett något liknande i de skandinaviska tävlingarna.
Par 155 väntar på sitt heat, eller sitt "batteria" som det heter i Italien. "Prima batteria - åål kappols ånn flåå".
Nu rullar vi snart härifrån och gör några stopp på vägen, förmodligen Verona och deras amfiteater. Solen och några få plusgrader lockar trots allt oss vintertrötta svenskar!
Kl. 12:55: Söndag och klockan är snart 13. Vi är i hallen igen efter att ha tackat av Jonathan (som ska med en buss till Venedig nu) och plockat upp Ulrika & Rebecka. Jag och Ulrika har också varit på den närliggande supermercadon och handlat vatten, frukt, kex. Och grappa förstås. Det måste man ju handla om man är i Bassano del Grappa.
En bild på vår hyrbil. Lång var den allt men lite svår att fickparkera med...
Om en halvtimme ska Felix & Rebecka dansa WDSF Open Latin. Lite stukat är nog deras självförtroende efter gårdagen, och med tanke på att många av paren från igår också är med idag så lär det ju inte bli så lätt att ta sig vidare. Men, med lite justeringar (typ, tokmycket större rörelser och ännu mer utstrålning) så vet man ju aldrig! Skulle det gå fantastiskt bra för dem så är vi inte härifrån förrän närmare tio ikväll, och då spricker nog planen att köra inom Verona på vägen hem :-).
Lördagen den 9 februari, VM-dagen
Jaha, då är vi vakna igen men trötta efter en riiiktigt lång dag. Alla dagar är väl tekniskt sett lika långa, men den här lördagen den 9 februari var banne mig lite längre än de flesta!
Början av dagen var extrem lugn, och därmed också lång. Vi sov till halv åtta och gled ner i frukostmatsalen vid åttatiden. Med Ulrika, Rebecka och Jonathan på Pigalle-hotellet så var det bara jag och Felix som tuggade i oss en ”Scandic light-light” frukost (fil & flingor, mackor i olika former, konserverad frukt, juice och kaffe). I matsalen var dansare från Japan, Moldavien, Tyskland, Ryssland, Ukraina o.s.v. Dansarna gick och tittade på varandra, vissa lite snett, andra vänligt. Jag roade mig mest med att titta på dansföräldrarna, som bar allt från träningsställ till designkläder. Samma där, en del vänliga blickar och en del väldigt avvisande.
Efter frukost hade vi över två timmar på oss innan Pigalle-ligan skulle hämtas. SÅ, vad göra? Felix hade fixat håret redan och ville inte gå ut. Jag var rastlös och ville BARA gå ut. Kompromissen blev en runda med bilen upp i dalen norr om stan. Höga berg och djupa dalar, antagligen väldigt vackert på våren när blommorna slår ut.
Utsikt från hotellet upp mot bergen i norr.
En dryg timme senare var vi rätt trötta på att köra bil, och åkte istället bort till Pigalle. En timme i var sin stol i solen var jätteskönt för mig, medan Felix kropp var full av myror!
Till slut satt vi i bilen igen, och via ett kort stopp på ett stort shoppingcenter längs vägen så var vi till slut framme i Palabalassio, tävlingshallen. Som väl närmast kan liknas vid Karlslundshallen i Landskrona, om ni har varit där? Snart kommer det några bilder här.
Det första vi kunde konstatera var att de var cirka en timme försenade. Inte bara i Sverige alltså som sådant händer.
Det andra vi kunde konstatera att det var en GRYM kvalitetsskillnad mellan den här tävlingen och förra veckan tävling i Göteborg. 60-90 par i nästan varje klass, och när de hade gallrat bort de 20-30 svagare så var det väldigt imponerande.
Några reflektioner i övrigt, innan vi går in på själva tävlingen: Publiken var bland det sömnigaste vi har varit med om. Speakertjejen växlade mellan italienska och engelska, från morgon till natt. Deras spanske WDSF-representant styrde tävlingens varenda detalj med järnhand, rätt kul att se hur alla runt omkring lyssnade på honom. De hade inget sekretariat så som vi har, utan hade istället byggt en trappa till prisutdelningarna. De hade inga bord runt golvet, utan där stod soffor och stolar istället. Och så vidare.
Felix och Rebecka gick in i tävlingen vid 17-tiden. VM-delen inleddes med att de släckte ned i hallen, och från ingenstans åkte det fram en massa flaggor på läktaren. Moldavien, Ryssland, Slovenien, Italien, Ukraina m.fl. länder hade plötsligt små hejarklackar här och där. Sen gick tåget, men tyvärr var det inte plats för så många svenska passagerare. De gjorde en godkänd första omgång tyckte vi, men var nog rätt nervösa trots allt. Vid klockan 19:30 gick de ut i second try, men räckte inte riktigt till där heller. Enligt Jonathan kom de på 61:a plats, men jag har inte själv sett några resultat ännu.
Så, man kan väl sammanfatta det med att om man har höga ambitioner med sin tiodans så behöver man ge sig ut utanför Sveriges gränser och tävla rätt så tidigt. Helt enkelt för att få en tydlig bild av hur bra de utländska paren är. Och för att få prova på hur det är att tävla på ett dansgolv med 14 andra danspar som tar för sig och visar upp sig för domarna. Jag menar inte på långa vägar att det är för sent, men det är hög tid att hänga på om man vill vara där. Sen finns det förstås mycket annat i livet än att vinna VM i tiodans :-).
Efter att vi hade fått resultaten (framåt 22-tiden) så rullade vi bort till McDonald’s och avnjöt en välbehövlig Big Mac Menu, förmodligen gjord på endast det bästa italienska nötköttet (och inte hästkött förstås). En timme senare åkte vi tillbaka till hallen och följde avslutningen på VM-tävlingen. Semifinalen var fantastisk, och finalen blev en kamp i första hand mellan två ryska par. Det slutade med rysk seger (Semen Khrzhanovsky & Vitalina Bunina) före Polen, Ryssland, Slovenien, Rumänien, Turkiet och Polen. Som den geografiskt bevandrade inser så var det tydlig östeuropeisk dominans, rentav värre än schlagerfestivalen. Men knappast någon kompisröstning, utan kvaliteten var utan tvekan riktigt bra.
Klockan 01 på natten var VM-tävlingen slut (men det fanns fortfarande flera finaler kvar att dansa!), och eftersom vi kände att vi också var lite småtrötta så packade vi ihop och rullade mot hotellen. Och vid 02-tiden låg vi slutligen i sängen, rejält trötta och fulla med intryck från en tuff dag.
Lördag kl. 8:30: Jag glömde ju att skriva att vi har en svensk gäst till på hotellet. Cecilia Lazar bor här också. Hon ska vara domare i tävlingen.
Lördag, kl. 8:20: Felix fixar och fixar och fixar. Håret ska ju bli rätt. Jag ser ut som en slusk i hans sällskap :-). Fin utsikt från hotellfönstret över byn i dalen och Alperna i bakgrunden. Solen skiner. BBC Europe står på och berättar att Findus har hästkött i sin lasagne och att det är totalt snökaos i nordöstra USA. På golvet i vårt jätterum ligger det fullt med kläder, ett typiskt killrum alltså... På med lite brunkräm nu och sen frukost. Det har varit dansare av alla möjliga format på hotellet, ryssar, europeer, kineser och japaner.
2013-02-02 Magic Cup, Göteborg
